Hon syns och tar ställning, bland annat i sin blogg. Forskning som hyllvärmare är ingenting för doktoranden Jeanette Fors, 30. Men i början fick hon slåss hårt för sitt speciella intresseområde inom företagsekonomin.

Snön på gården utanför täcker en fjärdedel av fönstret till Jeanette Fors arbetsrum på bottenvåningen i Ekonomikum vid Uppsala universitet. Men hon ser ett annat perspektiv.

– Därute växer det vindruvor på sommaren. Det är bara att sticka ut handen och plocka, säger hon med ett leende som borde få snön att smälta.

Orden känns symtomatiska för hennes personlighet. Hon utstrålar stark positiv energi och tycks se bortom dagsaktuella bekymmer.

Men snön ligger bistert kvar, pressar och virvlar mot rutan. Smälte gjorde efter ett tag också de forskningskolleger som i början inte förstod Jeanette Fors idé att kommunikationens betydelse i samband med förändringsprocesser var ett lämpligt forskningsområde inom företagsekonomin.

– Det är ju inte så många som forskat inom området tidigare. Men i grunden handlar det om en del av varumärkesbyggandet, i högsta grad marknadsföring och företagsekonomi. Kommunikationen mellan företag och kunder och leverantörernas reaktioner vid fusioner och förvärv är lika viktig för överlevnad som mellanmänsklig kommunikation, säger Jeanette Fors.

Hon har en blogg som hon uppdaterar flera gånger i veckan och citeras flitigt i media som kommunikationsforskare.

Hon slår direkt fast sin syn på forskningens roll och sin egen öppenhet mot media och allmänhet.

– Jag bara älskar det, bloggen ser jag som en del av min tankeprocess. Jag vill vara samhällsnyttig och nå ut.

På hennes anslagstavla sitter fastnålade fotografier. Många föreställer sonen, Amadeus, två år, samt Jeanette Fors man, Erik. Men vilka är tvillingsystrarna som ligger på en matta och tittar in i kameran?

– Det är jag och min syster Georgette när vi var bebisar i Hägersten. Våra föräldrar kom dit från Egypten. Fast det var flera år innan vi föddes.

Om maken Erik berättar hon att hon känt honom sedan åttonde klass och att de gifte sig när de var 20. Tvärtemot det gängse mönstret att först göra karriär, gifta sig vid 35 och få barn vid 36 …

– Ja man får vara glad att det håller, säger hon enkelt.

Hon tog civilekonomexamen 2004 Vid Södertörns högskola och hade tidigt siktet inställt på att forska. Redan D-uppsatsen, en undersökning om företags e-post-kommunikation, väckte uppmärksamhet. Av nästan 2000 undersökta företag fick en knapp tredjedel godkänt. Det var många god dag-yxskaftsvar av typen: Kund mejlar: Jag hittar ingen prisuppgift på er hemsida. Företag svarar: Du hittar prisuppgift på vår hemsida.

– Jag såg till att få spridning på uppsatsen. Det var en del i min strategi. Redan då hade jag ett medvetet mål att forska vidare inom kommunikation.

Enligt Jeanette Fors synsätt ska forskning på något sätt innebära förbättringar, den ska vara konkret, tillgänglig och samhällsnyttig.

– I den akademiska världen pratar man ofta om vikten av tillgänglig forskning men det är sällan det sker i verkligheten.

Vi lämnar Jeanette Fors rum för en tur till företagsekonomiska institutionens dagliga fruktkorg i fikarummet och går sedan en tur runt Ekonomikum. Miljön andas 70-tal i både färg och form.

Korridorerna är långa på övre plan och föreläsningssalarna slitet brunmurriga på nedre. Men även här kommer Jeanette Fors förmåga att se bort det uppenbara väl till pass. Hon sveper med blicken över studenter uppflugna i fönsternischer eller sittande vid bord i korridorer, alla med uppslagna laptops.

– Jag tycker det är en härlig akademisk atmosfär här. Man känner kunskapen i luften.

Hennes avhandling, som hon räknar med att disputera med om ett år, handlar om alltså om grundläggande kriskommunikation. Begrepp som Vattenfall och Saab dyker osökt upp…

– Hur kommunicerar företag och hur undviker man osäkerhet och ryktesspridning? Mycket tidigare forskning handlar om intern kommunikation vid förändringar och fusioner. Men få har tittat på vikten av extern kommunikation. Kunder och leverantörer glöms ofta bort. Man måste vara medveten om att externa aktörer reagerar. Saab och Vattenfall är färska exempel på dålig extern kommunikation.

Jeanette Fors forskning grundas i research och intervjuer bland de it-företag som var med när den berömda bubblan sprack vid sekelskiftet.

– Många av företagen köpte upp reklambyråer och kommunikationsbyråer utan att veta ett dugg om den världen. Deras gamla it-kunder blev oroliga, relationer bröts. De hade inga strategier och var bara upptagna med att växa. Moderbolag tyckte att dotterbolag skulle kommunicera och dotterbolagen tyckte tvärtom. Det kunde sluta med att ingen sa något. Eller ännu värre, att de gav olika budskap.

Att hålla tyst blir alltid fel. Så sprids osäkerhet och rykten, som skadar affärerna, menar Jeanette Fors

– Man bör berätta öppet om förväntade effekter av fusion eller förändring.

Jeanette Fors ska ha sitt slutmanus klart till sommaren. Disputation blir det om ett år.

Hur är vardagslivet som doktorand?

– Det är en rejäl process med många ups and downs. Det roliga är själva skapandet, att se något växa. I mitt fall har också kontakten med företagen varit nyttiga och roliga. Jag älskar den akademiska miljön och det är kul att kunna bidra inom ett område där det inte forskats så mycket tidigare.

– Nackdelen är att det är lite ensamt. Långsiktigheten är det jobbigaste. Hur kommer slutprodukten att se ut? Och vissa terminer när jag inte har undervisning är … usch.

De flesta terminer sedan Jeanette Fors började forska i Uppsala 2004 har hon dock undervisat; kurser i marknadskommunikation på Ekonomikum och kurser i kommunikationens roll vid fusioner och förvärv på Juridikum.

– Det är underbart att stå där inför 300 elever. Showtime! Mitt ämne är också så engagerande att det blir diskussioner även under megaföreläsningar.

Framtiden?

– Idealet vore att ha en fot i den akademiska världen och en i konsultvärlden. En nyttig korsbefruktning. Jag vet att det finns intresse i näringslivet för mitt ämne, det är inte färdigutvecklat.

Googling på Jeanette Fors avslöjar också kunskaper i ett helt annat ämne, egyptisk magdans … Det var ett tag sedan men passionen finns uppenbarligen kvar.

– För mig är magdans glädje och känsla. Jag har den i blodet. När jag höll på med D-uppsatsen ledde jag magdanskurser, delvis för att komma bort från uppsatsskrivandet och ha någon slags fritid.

Är det slutdansat nu?

– Nja, det händer väl att jag dansar. Om jag går med några kompisar på libanesisk restaurang till exempel. Men för det mesta dansar jag bara med Amadeus. Han tycker att det är jättekul.