Karolina Ekholm har levt sitt yrkesliv i den akademiska världen. Senast som docent i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Hon är inte särskilt förtjust i det offentliga ljus som först föll på henne när hon valdes till vice riksbankschef den 15 mars i fjol.
– Jag har aldrig gillat att stå i rampljuset. Men samtidigt ingår det i jobbet att stå för öppenhet och kommunicera.
Det finns paralleller mellan Riksbankens offentlighet och hennes tidigare jobb som lärare på Stockholms universitet, tycker hon.
– I båda rollerna är man väldigt påpassad.
Karolina Ekholm säger att hon har lätt att koncentrera sig och att fatta beslut. Men att hon är en tidsoptimist som kommer för sent till privata träffar och i sista sekunden till jobbmöten.
Som liten ville hon bli antingen konstnär eller arkeolog. Eller läkare, som pappa. Hon hade i varje fall inte en tanke på att börja jobba i Riksbankens hus vid Brunkebergstorg i Stockholm. Men det är därinne vi nu sitter och pratar om hennes första år på jobbet som tung makthavare över Sveriges penningpolitik och med inflytande över miljontals svenskars privatekonomi.
Riksbankshusets svarta granitfasad från 1976 utstrålar stadga och rikedom. Kontorsplanen med breda korridorer, gulbeiga väggar, heltäckningsmattor och dämpad belysning påminner dock mest om en lyxig Finlandsfärja, där 1970-talsdrinken Gröna Hissen antagligen fortfarande går att beställa. Som en blinkning till dåtidens färgestetik och drinkar är Riksbankens hissar mycket riktigt illgröna.
En stor blomsterkvast på sammanträdesbordet lyser upp Karolina Ekholms gulbeiga arbetsrum. Det är en gratulationsbukett. Strax före Jusektidningens besök har hon nämligen blivit utnämnd till professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.
Karolina Ekholm snurrar runt på kontorsstolen, reser sig med raska kliv och lyfter buketten till fönsterbrädan, där den får trängas med espressomaskinen.
Hon är pragmatiker. Det bekräftas av hennes svar på frågan om vad det betyder att just ha förvandlats från docent i nationalekonomi till professor i samma ämne:
– Tja, jag har undrat lite vad jag ska göra när förordnandet som vice riksbankschef går ut om fem år. Nu vet jag att jag har en tjänst vid Stockholms universitet att gå till.
Senare i den gröna hissen igen påpekar pressekreterare Tomas Lundberg att hon kan bli omvald hur många gånger som helst som vice riksbankschef. ”Hon måste inte sluta när det första förordnandet går ut”.
Karolina Ekholms nationalekonomiska forskning handlade bland annat om internationell handel och investeringar samt globaliseringens drivkrafter. Men vad vet hon om penningpolitik undrade kritiska röster då hon valdes av riksbanksfullmäktige.
Under sitt första år på Riksbanken anser Karolina Ekholm själv att hon ”blivit varm i kläderna” även om det har varit mycket att lära.
Hon har deltagit i sex penningpolitiska beslut om reporäntan och hon har i media varnat för det onormala i stigande bostadspriser under lågkonjunktur. Hon vill inte se ett nytt USA-scenario med banker som lånar ut till folk som inte kan betala tillbaka på sina bolån.
Finanskrisen kulminerade ungefär samtidigt som Karolina Ekholm tillträdde som vice riksbankschef.
– Många visste att det fanns problem. Men få förstod att krisförloppet skulle gå så snabbt.
Nu ser hon alltså priserna på bostadsmarknaden som ny oroshärd. Men hon köper inte resonemanget att det är den osedvanligt låga reporäntan på 0,25 procent som trissar upp bostadspriserna.
– Vi bevakar utvecklingen löpande. Och när det gäller reporäntan så är ju denna anpassad till hela samhällets utveckling, inte bara till bolånemarknaden.
Själv har Karolina Ekholm 1,1 miljoner kronor i bostadslån, hälften av beloppet med fast ränta och hälften med rörlig.
Ur nationalekonomiskt perspektiv ser vice riksbankschefen en relativt ljus framtid.
– I Sverige är bankerna och statsfinanserna i gott skick. Men när det går dåligt för andra EU-länder får det negativa konsekvenser även för oss.
Sverige kommer att tuffa på i någorlunda god fart. Men vi har en liten och exportberoende industri, där försäljningen av fordon och maskiner dalat kraftigt, konstaterar Karolina Ekholm.
– Nu gäller det att hitta nya exportmarknader utanför euro-området.
Karolina Ekholm är stringent och sitter framåtlutad över bordet när hon pratar om jobbet. När hon får tala om sig själv som person lutar hon sig tillbaka på stolen och verkar mer avslappnad. Då behöver inte tungan vaktas så väldigt noga.
Det tycks finnas två Karolina Ekholm, precis som hennes vän och tidigare kollega Rikard Forslid påpekar:
– Privat är hon väldigt spontan, en glad lax som alla gillar. Hon är estet och finsmakare. Offentligt är hon balanserad, saklig, klok och eftertänksam.
Rikard Forslid är även han professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Han berättar i telefon att Karolina Ekholms tjänsterum på universitetet kallades Café Ekholm.
– Där fanns det alltid delikat choklad och kakor till espresson. Det blev en samlingspunkt. Karolina har en förmåga att dra till sig folk. Det gäller även den internationella forskarvärlden. Hon har ett enormt kontaktnät.
Rikard Forslid och Karolina Ekholm träffades som doktorander i Lund i början av 1990-talet.
– Nu är hon är min restaurangguide här i Stockholm, berättar Rikard Forslid.
Både han och andra som känner Karolina Ekholm omvittnar att hon är en mycket duktig långdistanslöpare. Själv säger hon bara att hon” gillar att löpträna ibland”.
– Men under året på Riksbanken har det varit många sena kvällar med både jobb och middagar. Det har inte blivit så mycket tid för löpningen. Så jag tror nästan att mitt intresse för mat och vin just nu tagit över.
Att hon blev nationalekonom förklarar hon delvis med uppväxten.
– Först skulle jag bli läkare som pappa. Sedan influerades jag av mammas samhällsintresse, hon är antropolog.
I nationalekonomin finns båda föräldrarnas yrkesvärldar, menar Karolina Ekholm:
– En kombination av samhällsstudier och naturvetenskapens matematik och logik. Nationalekonomin erbjuder inga färdiga svar men olika sätt att systematisera tänkandet som tilltalar mig.
Vi tar hissen upp till husets övre plan, som domineras av öppna ytor och glasväggar med formidabel utsikt över huvudstaden.
– Stundtals har jag känt väldigt starkt för nationalekonomin, att jag älskar själva ämnet. Det förstärktes faktiskt när jag kom hit till Riksbanken, reflekterar Karolina Ekholm.
Vi har redan dragit över intervjutiden. Tjänstemännen på den penningpolitiska avdelningen väntar vice riksbankschefen till ett möte.
Och ute på Stockholms universitet sitter professor Rikard Forslid och längtar, både efter sin vän och kollega och hennes espressomaskin.
– Hon är en av mina bästa vänner och jag saknar henne enormt mycket. Jag tror att det är ungefär 50 procent chans att hon kommer tillbaka till universitetet.
Själv vill Karolina Ekholm inte prata så mycket om tiden efter förordnandet. Spekulationer ingår ju som sagt inte i jobbet.